torsdag 25 juni 2009

Vilka ord ska berätta om Dalarna?

Projektet Ord om en plats har pågått under ett års tid. Projektet är en del av ett övergripande projekt Bilden av Dalarna och har syftat till att studera texter som skrivs om och för Dalarna i olika sammanhang och för att utröna om ord- och textval på något sätt påverkar Dalarnas utveckling.
Vad skriver man och varför? Vem skriver och hur? Använder man olika ordval och formuleringar beroende på sammanhang eller låter man Dalarna som avsändare ha samma ton och uttryck oavsett sammanhang?
Att det skrivna ordet har stor makt att påverka och att ordval kan göra skillnad på hur människor uppfattar budskap och ge nyanser åt språket som är viktiga – det vet vi. Projektet Ord om en Plats har tydliggjort för oss hur det förhåller sig i Dalarna.
Slutsatsen har blivit att vi använder oss av ord från 1800-talet eller tidigare. Att vi håller fast vid traditioner och en bild som känns trygg och genuin. I diskussioner med människor över hela Dalarna i olika sammanhang har det också visat sig att man tycker att det är viktigt att bevara den här bilden och inte i för stor utsträckning förnya och förändra. Vi kan tydligt se att det är den turistiska delen av Dalarna som dominerar det skrivna språket även i helt andra sammanhang.
Projektet har omfattat studier av texter, diskussioner med mängder av människor, en webbplats och en blogg som nav för kommunikationen, work shops och andra möten. Utgångspunkterna har varit en diskussion om vem som tar ansvar för det som skrivs, om språkförnyelse, om manligt och kvinnligt ordval, om rädsla för att vattna ur bilden av Dalarna och om varumärket Dalarna och ordens plats i detta varumärkesarbete.
En av slutsatserna är att det är en liten kärna med människor som står för det mesta som skrivs om Dalarna, detta eftersom många skribenter ”lånar” texter som känns bra och relevanta. Detta speglar sig i många av de skrivningar vi har tittat på.

lördag 28 februari 2009

Snart kommer det en skriven rapport....

Jag har varit på resa – och projektet närmar sig sitt slut. Jag har snart färdigställt en rapport som beskriver hela projektet och som drar slutsatser av allt vi lärt oss, av alla människor vi mött och av alla de ord som skrivits och sagts. Om två veckor ska den vara klar. Rapporten.

Har du några förslag och egna idéer kring vad den borde innehålla? Hör av dig i så fall. Alla som tillför är med och utvecklar slutsatserna.

onsdag 18 februari 2009

Vi är trygga vi - i dessa tider av oro....

Dalfolket använder sig av gamla, trygga och beprövade ord och uttryck. Så mycket vet vi nu. Så har vi alltid gjort sedan 1800-talet och tidigare…. genom uppgångar och nedgångar, lågkonjunktur och högkonjunkturer, kristider och lyckliga dagar.
Kan det vara så – att den här kontinuiteten och envisheten som vi speglar med vår ovilja att lägga till något nytt – kanske är precis vad människor behöver så här i finanskrisens dagar? Kan det vara så att den trygghet vi förmedlar är något som blir allt mer värdefullt för otrygga och oroliga människor. Välkommen hit – här vet du vad du får, här erbjuder vi trygghet och ett förutsägbart, varmt och vänligt lugn. Javisst kan det vara så. Vi står för det vi är och för det vi varit. Vi har blivit fler i Dalarna såg jag i tidningen igår... Kanske har det här med saken att göra....?

måndag 16 februari 2009

Så står det där – svart på vitt…

När man skriver måste man nog vara tydligare än när man pratar… När jag pratar kan jag förstärka med kroppsspråket, jag kan vara luddigare i mina formuleringar och jag behöver inte stå för det jag förmedlar på samma sätt som jag måste när jag har skrivit ner det…
Då står det där – svart på vitt…. Fritt för alla att granska och kritisera, såga och gilla…
När jag har skrivit det så är det oåterkalleligt på ett sätt som ibland kan vara lätt ångestframkallande…. Det kanske är därför vi är så försiktiga och förutsägbara när vi skriver trots att vi förmedlar en spännande och oväntad bild när vi pratar om vårt kära Dalarna. Vi tar det säkra före det osäkra och utsätter oss inte för risken att få varje ord, varje formulering och varje åsikt granskad. Kan det vara så????

fredag 13 februari 2009

Jag har ätit lunch med en popstjärna från New York!

Hon heter Marit Bergman och är skitbra på musik!!! Hon, författarinnan Johanna Nilsson och Art Director Boel Blomqvist besökte mig och Lotta i projektet igår för att prata om Ord om en plats. Det kändes förstås väldigt lyxigt att få tillgång till tre kreativa hjärnor på det sättet – i flera timmar!
Vi pratade om bilden av Dalarna om hur viktigt eller oviktigt det är när man väljer sina ord. Jag antecknade så pennan glödde.

Tre smarta kvinnor i 35-årsåldern. Två utflyttade från Dalarna och en som valt att stanna kvar och pendla till Stockholm i veckorna. Johanna har flyttat till Stockholm och Marit till New York, Boel bor i Borlänge och jobbar större delen av sin tid i Stockholm.
Vi pratade om längtan hem och bort. Om vilken bild man bär med sig när man kommer från en plats och tänker tillbaka. Hur man när man lämnat en plats vill bevara den som den alltid varit.

Och så pratade vi om texter och om ord.
- Det finns så mycket skrivet, sa Marit. Världen svämmar över av texter, inte bara på internet (fast väldigt mycket där… ) men också alla tidningar. Gå in på Stockholms Central bara och titta på Pressbyrån…. Det finns hundratals magazine som kommer ut varenda månad eller vecka. Det skrivs så mycket så vi har helt enkelt inte tillräckligt med begåvade människor som kan skriva allt. Därför kommer det också mycket som är dåligt. Och hur ska läsarna kunna bedöma kvaliteten? Hur ska vi nå igenom bruset med det vi skriver?

- Kraven är höga, konstaterade Johanna. Men inte kvalitetmässigt utan snarare innehållsmässigt. Det gäller att höras i bruset. För att nå ut så måste du ofta vara självutlämnande och chocka omgivningen med något obehagligt. Och ändå är du ”het” i bara ett par månader efter det att din bok kommit ut. (om det är böcker du skriver) Sedan har någon annan tagit uppmärksamheten.

Vi pratade också om kopplingen mellan musik och ord…. Ur Johanna flödar orden obehindrat när hon skriver. Hon väger dem inte på guldvåg, de är rätt redan när de når ut genom fingrarna och ner i tangentbordet. Marit arbetar mer med varje ord, kan skriva på en text under flera veckor.
- Men det är viktigt när man skriver att man hittar ”soundet” sa Johanna eftertänksamt och tittade på Marit. Fast jag inte skriver musik-texter så vill jag att de ska ha en ton och ett sound som känns bra.

Jag tog upp tråden om att våra ord i Dalarna är så gamla... ända från 1800-talet. Att vi uppfattas som ett folkdansdansande släkte med knätofsar och fäbodstugor, glittrande sjöar och vita vidder.

-Varför verkar ni vara så angelägna om att ändra bilden av Dalarna? undrade Johanna. Vad är det för fel på den bild vi har idag? Måste allting verkligen kännas nytt hela tiden. Bara för att det är gammalt behöver det väl inte vara dåligt?

Boel funderade över på vilket sätt vi ändå ska arbeta för att locka ingenjörer till Borlänge Energi, ABB och de andra företagen som med ljus och lykta söker nya medarbetare.
- Dom vill kanske inte bo på en turistort, sa hon. Och kanske är det också så att när allt vi säger handlar om fäbodar, natur och midsommarstänger så blir det inte ens trovärdigt när vi går ut och berättar om de där högteknologiska jobben som finns att söka.

- Men om dom verkligen finns, att det är sant, så är det ju ändå trovärdigt, kontrade Marit. Men det gäller kanske att visa upp dem bättre så att folk ser dem.

Sedan åt vi lammfärsbiffar med morot och palsternacka och pratade mer om Dalarna, Stockholm och New York.
Och jag funderade vidare över det här som alla har sagt till oss hela tiden "ta inte bort det gamla fina Dalarna, men addera gärna något till det.... Är det alla de där jobben kanske.... ????

torsdag 12 februari 2009

Är det bara "gamla" människor som skriver om Dalarna?

Alla är vi barn av vår tid…. Jag är 43 och när jag skriver så utgår jag från att läsaren är ungefär som jag i min egen ålder…. Jag använder ord som jag lärde mig när jag tittade på "Fem myror", Televinken och Vilse i Pannkakan. Jag gillar en viss typ av musik, jag använder ett språk och ordval som i stort sett passar de flesta andra i min ålder.

När jag återigen studerar det som skrivs om Dalarna så väcks en liten tanke… Kanske är det så att de som sitter och skriver om Dalarna är gamla….
De använder sig av ord som känns bekväma för dem…. Kan det vara så? Och hur skulle det i så fall bli om vi bad ett antal unga människor skriva om samma saker….. Skulle de välja andra ord? Hur många av våra 220 texter är egentligen skrivna av någon under 25... eller 30?

Jag måste nog testa det... att låta 20-åringar skriva samma texter men välja sitt språk. Det skulle vara väldigt spännande!

onsdag 11 februari 2009

Vem tror vi att vi skriver för egentligen?

Den som intresserar sig för – och läser om – Dalarna är en person i sisådär 60-70årsåldern… När vi ska skriva något om Dalarna så är det bäst att vi adresserar just den personen och använder oss av ett språk som hon eller han förstår…
Kan det vara så??? Att vi förutsätter att läsaren har en viss karaktär och så anpassar vi oss efter det.
Tänk om det är därför vi använder oss av ett så gammeldags språk…..

måndag 9 februari 2009

Skrivet eller talat????

Vad ger mest effekt tror du? Det talade eller det skrivna ordet?
Jag har funderat en del över det. Det kanske inte spelar någon roll vad vi skriver eller var vi publicerar det. Det kanske är den där talade bilden som räknas.
När människor med glöd, eftertryck och känsla beskriver sitt Dalarna och allt det som händer här så får det ett genomslag som inga skrivna ord i världen kan mäta sig med.
Eller är det tvärtom???? När man skriver så når man så väldigt många fler, lämnar öppet för tolkningar av läsaren, ger möjlighet att reflektera och fundera på ett helt annat sätt. Det skriva ordet finns kvar för alltid… lämnar något bestående till skillnad mot prat…

Jag har ju tidigare funderat över hur det kommer sig att vi tycks prata om ett ganska modernt Dalarna, men när vi skriver så använder vi oss av gamla ord och uttryck och beskriver ett ”Skansen” i jätteformat… Jag har fortfarande inte kommit fram till vad jag tycker om det…. Eller vilken av bilderna - den talade eller den skrivna - som mest påverkar omvärldens uppfattning om oss i Dalarna. Vad tror du?

lördag 7 februari 2009

Vi har fått in en text från dalfolket!

Det har kommit in en text under ”Dalfolkets egna texter” på hemsidan www.dalarna.se/ordomenplats. Vad kul!!!!
Vi hade hoppats att många människor skulle vilja lägga in egna texter, korta, långa, fantasifulla, dokumentära… Men det har inte kommit in några texter förrän nu. Jag hoppas att den text som nu kommit in är början på en ström av härliga texter från dig och alla andra som har orden lurande någonstans i bakhvudet. Läs den text som kommit in – den är jätte-trevlig!!!! Och som sagt var, lägg in en egen text du också!

tisdag 3 februari 2009

Låt oss ljuga lite mer!

”Ska vi ljuga menar du???? Och säga att det är jättebra här i Dalarna fast det inte finns några jobb???!!!???”

Det är en kommentar som vi i projektet ofta har mötts av.

”Vi kan inte säga eller skriva något som inte är sant. Och det finns ju faktiskt inga jobb….”

Men vad är det som är sant??? Om jag känner till 250 lediga jobb och du inte har hört talas om ett enda jobb. Jag tycker att möjligheterna är strålande bra. Du ser inga möjligheter alls… Är det min eller din sanning som gäller?

Om jag upplever en fantastisk sjukvård och du möts av sur vårdpersonal och får vänta alldeles för länge – har du eller jag den sanna bilden? Om jag träffar ett företag som säger att det är fantastiskt bra företagarklimat i Dalarna – och ett annat som säger att dom bara har negativa erfarenheter. Vem har rätt? Hur ser sanningen ut?

Vem vet sanningen? Vad ÄR sanningen? Finns det någon. Eller kan vi faktiskt påverka den med det vi väljer att skriva, visa och berätta???? Om vi berättar att det finns många intressanta jobb i Dalarna. Ljuger vi då? Enligt ditt sätt att se det?

Om så är fallet – med min bild av läget. Låt oss ljuga lite mer.

måndag 2 februari 2009

Att förändra eller bevara.... tänk om vi ”vattnar ur” bilden av oss själva...!

Igår var jag till Borlänge Rotaryklubb och berättade om projektet. Det blev livliga och väldigt bra diskussioner. Jag fick mig också en och annan ny tankeställare…. Det tycks finnas en vilja att förnya och komplettera bilden av Dalarna, samtidigt som många verkar vara rädda för att vi ska ”vattna ur” och förstöra den starka och tydliga bild som vi redan har. Detta trots att den bilden onekligen känns som ett avtryck av 1800-talet.

-Vi är ju ett turistlän, låt oss fortsätta att vara det och förstärka den bild som finns, sa någon.
-Nej, jag håller med Lena, vi behöver bli fler invånare i länet och för att attrahera inflyttare och företag så måste vi förnya oss, tyckte någon annan.
-Ungdomar vill nog heller höra om Peace and Love än om Himlaspelet, inflikade ytterligare någon annan. Vi kanske måste skapa en bild som känns attraktiv även för den yngre generationen.

Diskussionen om jobben aktualiserades som alltid när vi diskuterar den här frågan. Om det inte finns några jobb så kommer människor inte att flytta hit i alla fall… Det får mig att fundera över om vi i Dalarna kanske borde bli dukigare på att visa upp alla de arbetstillfällen som vi faktiskt har.

Jag försökte dock kontra med att det inte är jobben som lockar människor att flytta. Det är själva livet som gör att jag flyttar och jobbet är en ”hygienfaktor”, en självklarhet. Det är klart att man behöver ha ett jobb, men det är sällan som själva jobbet utgör anledningen till att man flyttar.
- Jag flyttade till kärleken, sa Ulla… Det där med jobb ordnar sig när jag kommer dit, tänkte jag…
Och visst hade hon rätt! Det var några år sedan nu, men hon är representativ för så många in- och utflyttare i våra olika delar av landet.

Det finns dock inte mycket i de ord vi hittar på vår tio-i-topp-lista som signalerar boende och jobb. Det är en grundmurad turistisk bild med anor från mitten av 1800-talet som framträder….

fredag 30 januari 2009

Kan man äga ett ord?

Kan man äga ett ord? Tanken är rent hypotetisk förstås och jag inser att det inte går…. Man kan nog se till att man äger känslan av ett ord genom att arbeta in det tillräckligt hos folk.
Men kan man hitta på ett eget ord och sedan ta patent på det? Jag hittar på ett ord och varje gång någon använder det så får jag betalt….! :)

En annan fråga är om en plats, eller rättare sagt en representant för platsen, kan äga ordet. Man kan ju tänka sig att norrland äger rätten att använda ordet fjäll . Alla andra får hitta på ett annat ord. Så i Dalarna heter det - istället för dalafjällen - Dalakullarna…. :)
Precis som man bara får kalla sig champanje om man kommer från ett visst distrikt… allt annat är mousserande vin…

Om vi i Dalarna till exempel kan ha patent på uttrycket ”Sveriges hjärta”….. Det tycks ju som om många vill betrakta oss som det om vi tolkar vår tio i topp-lista där Sverige ligger överst. Kan vi då stämma Jämtland eller Hälsingland om de skriver att dom är ”Sveriges hjärta”….

Jag skickade en fråga till Patent och Registreringsverket . ”Kan man ta patent på ett ord?".

Jag fick det här svaret:
Ja man kan få varumärkesskydd för ett ord som skyddar en vara/tjänst, dock inte beskrivande ord, tex ordet kaffe för varan kaffe skulle inte gå. Alla ansökningar måste granskas innan man kan svara på om det går att lämna varumärkesskydd på ett visst ord/logotype.

Men man kanske inte kan kalla Dalarna för en vara eller tjänst….. :)

torsdag 29 januari 2009

Har skolan något ansvar för språkförnyelse?

Jag konstaterade - för några inlägg sedan - att nästan alla våra topp-ord har funnits med i Svenska Akademiens ordlista sedan första upplagan 1870. Jag återkommer till den tanken då och då. Det aktualiserar tanken på språkförnyelse… Vem har ansvaret för den frågan egentligen? Hur går språkförnyelse till? Kan skolan ha ett ansvar kanske????

Jag och Lotta på Region Dalarna träffade Gunilla Hammar från TV-serien Klass 9a häromdagen och pratade med henne om just det nya språket. Vi vet ju att ungdomar som tillbringar mycket tid på internet skaffar sig ett språk som är fullt av förkortningar och begrepp på andra språk. Hur ser Gunilla på den frågan?
- Den avspeglar sig inte i ungdomarnas sätt att skriva även om de uttrycker sig så i tal, säger hon. Många skriver jättebra! Hon visar oss exempel på fantastiska saker som eleverna i Klass 9a har skrivit.
- Men skolan har inte tid med språkförnyelse, konstaterar hon. En svensklärare har 34 lektioner/timmar per termin… (många ungdomar sitter vid datorn och spelar dataspel mer tid än så per vecka! ) På 34 lektionstimmar per termin ska läraren lära ut lära ut allt från att skriva och läsa till litteraturvetenskap och muntlig kommunikation.
Man kan förstå att det är med språkförnyelse inte ligger överst på listan direkt….

Vem är det då som borde ta ansvaret för att vi ska få lite ord från 2000-talet även i Dalarnas vokabulär???? Författare? Journalister? Reklamskribenter? Bloggare.... ? :)
Jag vet fortfarande inte hur språkförnyelse går till.... Har du någon idé???

onsdag 28 januari 2009

Mark Levengood bidrar med en text

Idag har vi fått en text från Mark Levengood.... Den handlar inte om Dalarna, men utspelar sig i Dalarna. Den är väldigt trevligt. Jag skrattade högt när jag läste den. Jag gav den till min man Patrik. Han började också skratta och läste högt för mig, fast jag nyss läst texten. Du vet när man inte kan låta bli att upprepa det man läser bara för att man vill höra det också....

Nu blev du nyfiken va???? Du kommer att gilla den du också. Läs den på www.dalarna.se/ordomenplats

tisdag 27 januari 2009

Manligt och kvinnligt…. ordval!

Tror du att språket och orden skiljer sig mellan män och kvinnor???? Och i så fall…. Är det mest män eller kvinnor som har styrt det språk och de ordval vi kan se när vi skriver om Dalarna?

Det har sagts att kvinnor kommer från Venus och män kommer från Mars. Att kvinnor och män talar olika språk, och sällan eller aldrig förstår varandra fullt ut. Kvinnor talar ”finare” och jag har läst att det är bevisat att kvinnors språk ligger närmare standardspråket än mäns, dessutom att kvinnor som grupp skiljer sig från män som grupp på nästan alla språkliga nivåer. Det gäller allt från skillnader i uttal och ordval till skillnader i samtalsstil och vad man berättar om sig själv.

Är det ett kvinnligt eller manligt språk som skrivs när vi skriver om Dalarna? Jag har ingen aning, men det vore intressant att veta… Jag inbillar mig att det ofta är kvinnor som står för skrivandet. Men det kan förstås vara HELT fel…. :)

måndag 26 januari 2009

Gunilla Hammar, Göran Greider, Örjan Hamrin, Julia Carlbaum och Anna Bjärnmark

Idag har vi haft en jättebra work shop! Det var verkligen inspirerande!
Deltog gjorde Göran Greider debattör, författare och chefredaktör på DalaDemokraten, Gunilla Hammar som är svenskaläraren i klass 9A, Örjan Hamrin intendent på Dalarnas Museum, Anna Bjärnmark journalist från Radio Dalarna och Julia Carlbaum som är reporter på Uppsala Nya Tidning samtidigt som hon studerar statsvetenskap på Universitetet.

Vi hade en intressant och spännande diskussion om allt från ord till bilden av en plats i största allmänhet.
Spelar det någon roll vilka ord man väljer? Nej, sa Göran Greider…. Det spelar inte så stor roll. Det är andra saker som bygger bilden. Ja, säger Gunilla Hammar, ord är magiska och rätt valt ord kan göra stor skillnad.
Vi pratade om allt från bilder och självbilder. Män och kvinnors olika sätt att uttrycka sig och välja ord. Vi pratade om det muntliga språket såväl som det skriftliga. Om det verkliga Dalarna, myter och missförstånd, sanningar och svårigheter.

”Det måste kännas levande” konstaterade Julia och Anna. Då spelar själva orden inte så stor roll, det är snarare känslan som betyder något… Det är också viktigt att det finns en kritisk massa av människor som står för något nytt och spännande, aktivt och framåtsträvande. ”Politikerna måste jobba livet ur sig för att städerna ska leva”, konstaterar Göran och får medhåll av Anna som flyttat hit från Malmö och vill ha lite stadsliv som komplement till vedspisen i Siljansnäs.

”Man borde krydda med knätofs, men inte låta den vara hela smörgåsen”, säger Gunilla. Vi pratade också om dalmålet som en trovärdig och bra dialekt. Och om vikten av att addera något oväntat när man berättar om platsen där man bor.

Jag fick med mig många bra och spännande infallsvinklar till det fortsatta arbetet med att analysera och fundera kring det skrivna ordet om Dalarna. Jag återkommer med fler reflektioner från dagens work shop - kanske imorrn... :)

söndag 25 januari 2009

Laptop, webbhotell, sjukvårdsturism och långlördag

När blev egentligen ordet laptop en del av vårt vokabulär? Varför säger vi inte bärbar dator? Eller något annat svenskt ord…. Och när började vi alla att veta vad ett webbhotell är? Eller en mus…. Blogga, dubbelklicka, chatt, coockie, pin-kod eller nätupplaga….
Men är det bara inom it-tekniken som de nya orden tränger sig på? Finns det också nya ord i vårt vokabulär när det gäller att beskriva en plats?

Ekoturism…. Har ju bara funnits sedan 2006 – i alla fall i ordlistan. Andra ord som känns ganska nya och som åtminstone inte är IT-relaterade är ”sjukvårds-turism”, "guldtia", "ljudbok", "långlördag" och "spetskompetens", "stavgång" och "världsarv".

Vilka ord kan du komma på, som är nya och fräscha och som på ett bra sätt skulle berätta om Dalarna….

Ordet Frihet

För några år sedan gjorde TEMO Synovate en stor undersökning som handade om vilken bild omvärlden har av Dalarna.
Man gjorde i samband med det också en test av ett femtiotal ord som dykt upp när arbetsgruppen (där jag ingick) jobbade med bakgrundsarbetet. Det vi ville undersöka var vilka ord som man kan eller ska använda för att locka människor att flytta till Dalarna. Då framkom det att ett av de mest positiva ord man kan använda är ordet ”frihet”.

Jag gjorde en sökning i vår databas på just ordet frihet. Jag fick ingen träff alls…. När jag sökte på ordet ”fri” istället, fick jag fem träffar…. Vad synd…. Att ett ord som svenska folket så tydligt talat om för oss att vi borde använda – inte finns med en enda gång….

Jag inser att det beror på att ingen har berättat det för dalfolket. Så jag börjar den uppgiften med att berätta det här och nu. Använd gärna ordet frihet!

måndag 19 januari 2009

Dialekt...

Jag tänkte på det här med språk och dialekt. Det står en hel del intressant om dalmålet på wikipedia. http://sv.wikipedia.org/wiki/Dalm%C3%A5l

Vi har lite egna ord här… Så här står det bland annat på wikipedia: ”Månen heter överallt tunglet och våren heter lådingen, ord som bl. a. använts av skalden E.A Karlfeldt.

Itji el. tji kan användas i stället för inte.”

Jag sökte i databasen på både orden "tunglet" och "lådingen" och fick inga träffar alls... :)
Men visst är det kul att vi har helt egna ord här i Dalarna.

fredag 16 januari 2009

Om jag väljer en synonym...

Ett av det mest använda orden när man skriver om Dalarna är gammal. Vad skulle hända om man byter ut det ordet mot en synonym? Får man samma känsla då? Eller samma betydelse? Sker det något med meningarna och på vilket sätt kan bilden av platsen ändras om jag väljer ett annat ord med samma grundbetydelse?

En mening kan till exempel vara:

I den gamla stadskärnan kan du besöka caféer och små butiker.

Jag provar att ändra ordet gammal…. Då kan det bli så här:

I den ålderdomliga stadskärnan kan du besöka caféer och små butiker.
I den otidsenliga stadskärnan kan du besöka caféer och små butiker.
I stadskärnan som är riktigt retro, kan du besöka caféer och små butiker.
I den forntida stadskärnan kan du besöka caféer och små butiker.


Se vad som händer! Caféerna ändrar karaktär och till och med kaffebröd allteftersom jag ändrar orden..... kanske skulle vi våga vara mer lekfulla när vi väljer ord, leta aktivt efter synonymer till de ord vi först tänker oss. I största allmänhet menar jag. Då skulle vi kanske kunna ändra bilden av verkligheten bara genom det….

torsdag 15 januari 2009

Apropå starka ord...

Jag hörde ett ord på nyheterna igår. ”Bestialiskt”…. Vilket läskigt ord. Det handlade om kriget…. Jag förstod precis vad dom menade. Ordet är inte uttjatat som t ex ordet ”chock”… det känns inte som ordet grym eller ond…. Det var värre än så….

b e s t i a l i s k t ….

Det var verkligen inte positivt, men ett ord som fastnade hos mig i all sin förfärlighet…. En av många hemska nyheter fick fäste inuti mig…. Tack vare ett väl valt ord.
Finns det positiva ord som är lika gripande och närgångna och starka som detta negativ ord????

onsdag 14 januari 2009

Ord med innehåll

Vad är det som gör att ett ord får innehåll???? Det är ju självklart så att om jag själv har associationer till ett ord så lägger jag på de associationerna och dessutom mina egna känslor och så blir ett ord som "tulpaner" väldigt laddat. För mig i alla fall. Det signalerar vår, trevliga middagar och hemtrevnad, nytvättade fönster, en krattad rabatt eller den där fina glasvasen jag har därhemma.
Kanske någon annan tänker på helt andra saker.

Kan man då säga att ord är rätt eller fel, bra eller dåliga?
Midsommar är ett bra exempel faktiskt. Somliga säger att det inte betyder något alls... Andra tänker fyllefest, medan ytterligare andra känner ett mycket trevligt pirr i magen av att läsa eller höra just det ordet...

Ju mer jag tänker på det här med ord. Desto svårare blir det.....

måndag 12 januari 2009

Svenska Akademiens Ordlista


Vi har skickat en fråga till Svenska Akademiens Ordlista... Vi vill veta hur gamla våra ord egentligen är.
Daniel Berg på SAOL var väldigt hjälpsam.

De ord vi skickade in var:

"stor" = SAOL1 (1874)
"svensk" = SAOL1 (1874)
"kultur" = SAOL6 (1889)
"midsommar" = SAOL1 (1874)
"tradition" = SAOL6 (1889)
"dalahäst" = SAOL10 (1973)
"gammal" = SAOL1 (1874)
"landskap" = SAOL1 (1874)

"Observera att de ord som återfinns i SAOL1 högst troligen är betydligt äldre än utgivningsåret" säger han också.

Kolla in ordet Dalhäst - det har bara funnits iordlistan sedan 1973..... Men dom andra.... vi hade rätt i vår teori om att våra ord är betydligt äldre än till exempel Kirunas.

Ordet Ekoturism förresten.... kom in i ordlistan 2006.

fredag 9 januari 2009

Marit Bergman hakar på!

Det här är kul!
En artist som Marit Bergman påverkar ju också bilden av Dalarna med sina ordval. Nu har hon lovat att medverka på något sätt. I början av februari ska vi träffas och prata om ord....

onsdag 7 januari 2009

Borde man använda ordet ”livskvalitet” mer?

Vi har varit ute på turne och besökt bibliotek. Det var jättekul och intressant. Vi har fått många bra och intressanta infallsvinklar på vårt projekt. Vi har diskuterat allt från ordval till vad själva Dalarna är och står för.

Någon sa att vi har för liten rörlighet på människor här – kanske stagnerar språket för att vi inte pendlar tillräckligt mycket.
Någon annan har tyckt att vi måste värna om det språk vi har och att vi absolut inte ska förnya oss….
Ytterligare någon reflekterade över skillnaden mellan vad vi skriver och hur det egentligen är här i Dalarna….

Ett ord som många tycker att vi borde använda mer är ordet ”livskvalitet”…. Jag är lite osäker… är inte det ett uttjatat ord???